Vilket piss.
Kom hem nyss..Va i slagsta o träffade Rasmus o dom, blabla, orkar inte berätta. Tog bussen från slagsta t stan, för att sen byta t bussen som går hem t mig, upptäcker då att bussen som jag skulle ta, har slutat gå o det går inga andra..så det va bah att gå hem i spöregnet...
Buhu.
Ska sova tidigt, behöver verkligen få sova..ska t mormor vid 2 imorn. Måste packa o städa mitt rum då oxå..buhu, allt ä så trist just nu;c
Trött på allt.
Trött på exakt allt just nu, finns få saker som jag fortfarande bryr mig om.
Sjukt trött på allt och alla, jorden är en plats full utav idioter&egoister. Finns få människor som inte är det.
Vi människor börjar tappa respekten för varandra.
Det är knappt ingen som bryr sig om någon annan än sig själv längre, varför?
Folk dömmer människor hit och dit, folk vet nästan mer om andra än vad dom vet om sig själva!
Sjukt trött på att vissa människor behöver ta ut sitt egna dåliga självförtroende över andra, inte DERAS fel att deras självförtroendet ligger på en nivå där dom börjar tveka på sig själva.
Dom som väljer att ta åt sig, tar åt sig. Riktar inte inlägget mot nån speciell.
11 månader..
Snart ett år sen sist, har du glömt mig?
Lever du ens?
Varför?
Hur kan du ens göra såhär?
Dina ord, dina lögner jag valde att tro på, sitter fast i mitt inre.
Kan inte glömma, jag ser bara hur allting rasade.
Minnena du gav mig
Dom kommer aldrig försvinna
Kommer alltid minnas.
11 Månader,
Saknar du mig ens?
Finns du ens kvar längre?
Jag saknar dig så det gör ont.
Jag frågar utan att få svar
Jag lever i oro
Jag bryr mig fortfarande om dig efter allt.
Varför?
Du gjorde mig så illa, hur kan jag ens sakna dig?
Hur kan jag ens älska dig?
Jag är ditt kött och blod, hur kunde du lämna mig?
Har du ens någonsin älskat mig?
Frågor jag ställer mig varje dag, men frågor jag aldrig får ett svar på.
Jag älskar dig Mamma, fixa allting o kom tillbaka..
11 månader,48 veckor, 335 dagar,
11 månader, 48 veckor, 335 dagar.
Saknaden är obeskrivlig.
Det gör så sjukt ont, fortfarande.
Kom tillbaka, min ända önskan♥
Världen är en vidrig plats, inte nåt paradis.
Alla förändras, alla förändras på olika sätt.
Vissa blir helt förändrade, vissa förändras bara lite grann, och vissa är den dom är förut men allt runt omkring förändrades. Vissa gör val som inte är helt bra. Jag hoppas och ber att en dag så vaknar alla upp och inser hur mycket skit det finns i den här världen. Önskar alla såg, och visste hur mycket skit det fanns, och att ingen föll för skiten.
Min älskade vän, ryck upp dig och ta tag i det här nu!♥
Jag är jag
Jag är ung, men känner mig så gammal på nåt sätt.
Allt alla andra i min ålder gör nu, har jag redan gjort. Jag vet mer, är mer målmedveten, skiter för det mesta i utseende och killar, tänker på konsekvenser och bryr mig om skolan.
Medans alla andra röker och super så är jag med vänner eller hemma, medans dom andra skolkar, bråkar med lärare, sitter och gnäller på skolan så älskar jag skolan, jag älskar att lära mig saker. Såklart så kanske jag inte älskar allt med skolan men för det mesta så älskar jag skolan, även fast jag är den där tjejen med attityd som är rätt emot många lärare, och den som man inte kan tro är nån speciellt ansvarsfull tjej.
Jag vet vad jag vill bli, vet att jag måste kämpa för det och är berädd att göra allt för att lyckas.
Jag vet att en dag så tjänar jag på att bry mig om framtiden.
Jag är mig själv, jag är annorlunda, men jag gillar det.
Ingen rubrik
Är i kjula, ligger i soffan och är sjukt trött. Va tvungen att gå upp 7 i morse-.- hade dessutom svårt att sova inatt-.-
Bloggar sen
Det handlar inte om hur många gånger man faller, det handlar bara om hur många gånger man reser sig upp igen.
Ibland är det som att jag tappar bort mig själv, som att jag ibland byter personlighet.
Då tappar jag allting, jag vet inte vad jag gör. Jag tänker inte, jag bara gör.
Jag tappar min smarthet, jag tappar allting som håller mig på rätt väg.
Det blir som att jag vill vara en utav dom där ungarna som alla kollar snett på.
Att hela tiden göra fel, gå emot varenda regel och bara göra utan att tänka.
Men så kommer det en dag då när allt får konsekvenser, det är då man vaknar upp och inser vad man faktiskt har.
Och jag har igentligen allt man kan begära.. Allt förutom 2 föräldrar, men jag har det endå bra.
Livet går upp och ner, för alla.
Vissa får det värre än andra men det är bara att bita ihop, för att bara man vill kan man klara allt.
Jag kan aldrig påverka andras val, men jag kan påverka hur jag själv påverkas utav det.
Och som en kungligt bra kille sa till mig nyss när saknaden blev för mycket: Det gör ßα†ɱɋɲ också, men han rycker upp sig. lever i nuet, även om det förflutna drar honom tillbaka under mörka stunder.
-Att ta tillbaka sitt ex är som att se en film 2 gånger.
Haft en sjukt bra dag!
Skrattat as mycket och haft sjukt kul! Träffat massa kändisar och åkt massa karuseller, och träffat massa roligt folk^^
Och för första gången så är jag otroligt lycklig, jag är inte i ett förhållande längre, jag pratade med Henne, jag har bestämt mig för en massa saker, och jag är otroligt lycklig och det känns som att hoppet börjar komma tillbaka^^ bloggar mer imorn^^
15 juni..
Idag är det den 15 Juni, och det är rätt deppat men det känns okej endå:) det är 1år sen, 365 dagar och 52 veckor sen, det känns inte som att det gått så lång tid, känns inte verkligt över huvetaget..
Jag pratade med Henne igår, det behövdes.. Jag kan inte ens förstår hur man kan välja bort ett normalt liv till ett pundarliv.. En sak jag aldrig kommer förstå heller. Men idag så ska jag prata med min lillasyster, hoppas att hon kan kommat till mig någon dag^^
Det största hindret är jag själv och inget annat.
Jag vill sätta mig i ett hörn, skrika och gråta som en unge. Men varför ta tid till att gråta och skrika när der inte hjälper? Jag ber för att jag ska klara det, att jag ska bli fri från min saknad, och ilska. Att jag en dag ska kunna acceptera mitt förflutna, acceptera Hennes och Deras val. Jag vill kunna vara den där starka, den som aldrig bryter ihop och den som alltid är glad. Jag är inte den personen, kanske utåt.. Minsta lilla får mig att bryta ihop, men jag måste hålla god min och fortsätta leva för jag tänker inte visa mig svag.
Jag vill ha ett normalt liv, mitt liv kanske är normalt men jag kanske bara är "överkänslig"?
Jag är rädd för förändringar, rädd för livet, rädd för framtiden, jag är rädd för allt jag inte kan styra.
En dag hoppas jag att saknaden,ilskan,och hatet inte är lika starka som nu, att jag en dag blir lycklig och får ett normalt liv..
Det största hindret är jag själv, inget annat.
-Det är när du säger att du älskar mig som hela min värld stannar till♥
Feelings change, memories don't.
Att en person kan betyda så mycket, hur en person kan förändra ens liv så pass mycket. Frågan är nu bara, är det här äkta eller kommer jag bli sårad?
Jag vill se framtiden, jag vill veta vad som händer. Jag vet att jag inte kan se framtiden, men jag vet att jag kan styra min framtid till en viss del.
Jag gjorde mitt val, och jag gör mina val, och jag kommer falla många gånger men det viktiga är inte hur många gånger jag faller. Det viktiga är att jag reser mig upp igen och lär utav mina misstag.
Mitt liv då, mitt liv nu
Äntligen börjar jag se skillnad på mitt liv. Allt börjar ordna sig sakta men säkert, och för första gången så har jag en känsla av att det här kommer hålla. Jag är beredd att kämpa mer än vad jag redan gör för att fixa det här nu. Min saknad, och mina minnen är nånting som inte kommer att lämna mig men nånting jag kan lära mig att leva med. Det är så mitt liv ser ut, och det ända jag kan göra är att fortsätta kämpa och göra mitt liv till det bästa.
Jag börjar få ett normalt liv, och allt börjar bli ljusare.
Karma kanske inte är skit endå.. ;)
Helgen
Fredag:Först skola, väntade på wera eftersom hon slutade senare än mig och jag fick sluta tidigare. Vi drog till hemköp och hämta ut pengar och gick ner på stan till godisland och typ köpte 2 kg godis..Hihi xD Drog till kiosken efteråt och sen tog vi typ bussen hem, minns inte? xD När vi kom hem så typ gjorde vi inget mer än att flumma xD Senare på kvällen gick vi till affären och köpte ännu mera gotti och när vi kom hem fixade vi dipp och sådär, åt pizza och flummade. Vi såg typ 100 skräckfilmer oxå, och min lilla bejkåånsötis typ dog utav rädsla, haha xD Vi la oss typ.. nångång på natten, hahah xD
Lördag:Vaknade vid 11, så gick vi typ upp och åt massa godis och sånt. Jag typ dog av pollen och pollentabletterna va slut så vi va tvungna o åka ner på stan och hämta pollentabletter från min faster, och vi blev typ as sena eftersom wera inte hittade sitt busskort..'-.- Vi va iaf på stan ett tag och typ flummade, gick runt och träffa folk xD vid 5 drog vi typ hem, och vi skulle åkt buss hem, vilket vi gjorde och vi fick vänta på bussen i 1 timme..'-.- Mina fötter va döda seriöst xD När vi kom hem så käkade vi och typ kollade klart på "The ring 1" och en stund efter det smällte vi choklad och satt och doppade marshmallows och maränger, och massa annat gotti. Och såg typ massa skräckfilmer. Sen kollade vi på Melodifestivalen och typ flummade, haha xD Efteråt så typ såg vi på batman? xD HHAHA, vi somnade typ vid 2 x)
Idag/Söndag:Vi vaknade typ kl 11 och låg kvar i sängen&pratade och åt massa godis, vi låg typ i sängen i 100 år och sen gick vi upp o fixa oss, lagade lunch, åt och kollade på the ring2, vid typ 17 drog vi till bussen och så väntade jag mer Wera på bussen. Efter det gick jag till kyrkogården och va där i säkert över 1 timme, sjukt skönt att bara gå runt på kyrkogården och tänka.. Gick hem och kom typ hem nyss, och nu sitter jag vid datan och äter godis xD Ikväll ska jag typ bara se på big brother och sova, sjukt trött!
Imorgon ska jag vara med Wera och se alla The grudge filmerna och paranormal activity 2^^ Och så äre såklart skola..'-.-
Dagen har vart halvt jobbig, men tur att jag haft Bejkåån här hela dagen. Morsdag idag och facebook är bombat, så dagen har vart rena helvetet.. Även fast jag har världens bästa Anette som mamma så har dagen vart plågsam..
Jag hoppas och ber varje dag att du kommer komma en dag och faktiskt kämpa för att få tillbaka ditt gamla liv i nytt&bättre format.. Jag undrar varenda dag om du verkligen älskar mig, om jag ens någonsin betydde nånting. Du kämpar inte för att få mig tillbaka, du har aldrig sagt förlåt, du visar inte någon kärlek alls, och har aldrig gjort..
Du säger att livet inte är nånting värt om du inte kan fixa det här, och det skrämmer mig.. Du kommer inte fixa det här för du är en sån som inte kämpar för nånting, du finner dig bara i det och väntar på att andra ska göra nånting åt dig. Det skrämmer mig för att, ska jag behöva veta att du bor nån gata bort men skiter i mig och väljer droger och idioter framför dina barn ? Eller att jag en vacker dag, inom några år kanske måste gå till en gravsten för att hälsa på min mamma?
Ibland önskar jag bara du lärt dig från din pappa, att du vart smart och vetat vad som skulle hända.. Jag saknar&saknar och saknar så det gör ont, men jag vet att du aldrig har och aldrig kommer kämpa för mig.
Jag vill bara att du ska se hur mycket skada du gjort, hur många du sårat.. Hur många du skapat lidande för..
Men du ska veta att jag älskar dig&saknar dig och ber för att du ska fixa det här..
Ge tillbaka mitt liv, stoppa min saknad och gör mitt liv helt igen.
"Jag kommer fixa det här,jag bara måste.....Annars är inte livet något värt helt enkelt..."
Lev upp till det nu, snälla.
Fixa det här innan det är försent nu, snälla.. Jag orkar inte sakna, orkar inte hata, orkar inte gråta, orkar inte veta att du lämnat mig..Snälla Mamma, fixa det här nu..
Ge mig ett liv.
Känns som att jag ligger vid vatten ytan och kippar efter luft.
Det känns som att det jag gör inte räcker till, jag vill så mycket mer än vad jag gör. Jag hoppas och ber för att jag ska orka. Alla känslor kring det förflutna börjar göra sig påminda igen. Saknaden tär på mig, hatet mot dom som orsakat all smärta, sveken, minnes bilderna,madrömmarna.. Det är nånting jag inte klarar av.
Jag trodde jag för sista gången hade begravt det förflutna någonstans där det inte störde mig, men jag kommer inte bli fri från det. Aldrig.. Att lära sig leva med det va svårare än jag trodde. Att flytta trodde jag skulle vara en ny början, men nu när jag är här så inser jag. Det var ingen ny början, det är fortsättningen på mitt liv.
Mitt liv känns inte längre som mitt, jag är sjukt förvirrad. Jag tappar tron på allting, jag litar inte på någon längre.. Jag vet att jag kan, men det går inte. Jag är rädd för att någon ska komma för nära. En dag kanske jag står där, sviken och lämnad igen. Ingen ska få veta, att jag faktiskt är helt tom. Inom mig finns inget, absolut inget.
Jag är inte längre så säker på att jag kommer klara det, det finns så mycket som kan gå fel, så mycket som kan förstöra. Jag kanske inte är så stark som alla tror, jag är inte lika stark som alla tror. Att fejka sitt liv är inte svårt, jag kan ljuga, jag kan få en sak att se ut hur jag vill, jag är duktig på att prata, jag är helt enkelt duktig på att vara en vidrig människa. Det är nånting som jag hatar att jag lärt mig.
Jag vill inte se min verklighet längre. Världen är för vidrig, så jävla vidrig.
Måste skriva av mig..
Jag är sjukt trött på egoistiska små omogna töntar..
Jag är vän med vem jag vill, umgås med vem jag vill, gör vad jag vill! Men enligt vissa små egoistiska små as så får man inte det.
Jag är trött på folk som försöker styra en. Mitt liv är mitt liv, mina val är mina val, inte någon annans. Jag kan säga att en person är min bästavän,andra halva eller vad som helst, men bara för det handlar det inte om att jag aldrig någonsin ska vara med någon annan..
Att leva samma liv, är inte att vara samma person. Jag har framtidsplaner, jag har mina drömmar som jag faktiskt kämpar för!
Är trött på att vissa bara vill slösa bort sitt liv, det är upp till dom vad dom vill göra men att jag ska framstå som dum i huvet som börjar bygga upp hur jag vill ha mitt liv sen är faktiskt inte fel, det är bara nånting som är sjukt bra! Jag vill kunna resa, jobba med det jag vill, bo vart jag vill, jag vill inte ha några gränser. Jag ser inget fel med det, vad andra vill göra med sitt liv är upp till dom.
Riktar inte inlägget till någon speciell person, och dom som vill ta åt sig tar åt sig. Deras val! ;)
Dålig uppdatering börjar bli standard..'-.-
Inte bloggat idag eller jo försökt, haft ett nytt inlägg uppe sen kl2 men inte orkat skriva..xD Har typ sovit,Packat,pratat med Anette, suttit vid datan,kollat på tv och big brother men inte orkat blogga xD
Dagen va typ ur usel eftersom det hände en grejj med nån jäkla unge från Invandrarklassen '-.- Va sjuuuukt arg!
Kvällen består iaf utav att kolla på big brother och sova, har otroligt ont i huvet tack vare att jag blev så arg förut '-.-
Helgen blir det nog att packa och chilla, Vi fick dessutom flytta in tidigare i nya lägenheten :D
Helgen ska iaf bli lugn och jag ska se till att sova, är helt slut, i både kropp och själ. Mitt huvud är typ bombaderat med tankar, så mycket tankar att jag knappt vet vad jag tänker på ibland..'-.-
Fast tanken på Honom gör dagen ljusare, som tur. Men ser nu hur mitt liv börjar bli normalt, hur jag faktiskt förändras till nånting bättre. Jag har lärt mig att acceptera det gamla och lärt mig att ta dagen som det kommer. Jag kommer aldrig kunna styra framtiden och det gör mig rädd, men den rädslan och paniken för framtiden börjar lägga sig, för jag börjar få mer svar på varför. Jag har börjat acceptera men är inte redo att förlåta Henne för allt, men jag är tacksam för hur det blev. För Hon lärde mig det viktigaste, man gör sina val väl, visade mig hur ett misslyckat liv ser ut och hur vissa val påverkar andra.
Nu ska jag iaf se på big brother och byta om, SJUKT VARMT!
Trött..
Sjukt trött så blir typ sova inom 1h, måste va pigg dessutom. Sen orkar jag inte ens vara upp längre, mitt huvud är bombat och allt känns bara skit. En del av vill tillåta mig själv och sakna mitt gamla liv men en del av mig vill inte tillåta det. Jag pendlar mellan bra och dåligt hela tiden, känner nu att det börjar ta kål på mig. Trött ända in i själen och skulle behöva sova i flera dygn känns det som, men jag måste stå på mig och försöka bete mig som vanligt.
Ska iaf bli skönt att komma iväg en stund imorgon, hitta på nånting roligt och slippa tänka för ett tag.
