Mitt liv då, mitt liv nu
Äntligen börjar jag se skillnad på mitt liv. Allt börjar ordna sig sakta men säkert, och för första gången så har jag en känsla av att det här kommer hålla. Jag är beredd att kämpa mer än vad jag redan gör för att fixa det här nu. Min saknad, och mina minnen är nånting som inte kommer att lämna mig men nånting jag kan lära mig att leva med. Det är så mitt liv ser ut, och det ända jag kan göra är att fortsätta kämpa och göra mitt liv till det bästa.
Jag börjar få ett normalt liv, och allt börjar bli ljusare.
Karma kanske inte är skit endå.. ;)
Kommentarer
Postat av: julia
jag får väl ha vad för bloggnamn vad jag vill, vem är du som ska komma och kommentera, ditt blogg namn stämer nog INTE
