Utan en ända jävla drog
Ibland saknar jag den där stora feta betongmuren.
Den där satans jävla muren som jag har sån hatkärlek till.
Den där muren släppte inte in vardagsproblem, den släppte inte in någonting.
Ibland kan jag sakna att vara helt avskärmad&hård, för man blev så oberörd.
Ibland saknar jag den där muren för att den gav mig en viss styrka, inte en positiv styrka, men iaf en styrka.
En styrka jag kunde känna, det där att bara inte bry sig.
Men va det så?
Jag bryr mig inte
Fast jag bryr mig
Jag vill inte beröras
Fast jag berörs
Jag vill bort nu, till nånstans där allt inte är likadant.
Där allt inte bara är grått&trist.
Jag vill leva livet
Jag vill leva livet, utan en ända jävla drog.
Kommentarer
