Elin Pantzare

I flera år har jag varit tyst, jag har aldrig fått berätta MIN historia. 

I flera år har jag städat upp efter den personen som borde varit min trygghet, tack vare allt detta så accepterade jag det. Detta ledde till en rad olika saker, saker som ingen vet om förutom dom som faktiskt såg och va med. Men trotts detta, så reste jag mig upp, och har sakta men säkert, hittat mig själv. Idag vet jag vart jag står, jag vet vad jag tycker, jag vet vad jag behöver. Just därför behövs det här. Jag måste för engångsskull få berätta, jag ska inte vara tyst.  I för många år har hon sparkat på folk som ligger, och bland annat mig, och nu, när hon vill sparka mig, så går de inte, för jag står upp, stadigare än någonsin och ger en rejäl spark tillbaka. 

Dessa meddelanden fick jag utav en vän som känner min Mamma, o att man dessutom faktiskt inte tvivlar på att dom orden stämmer, är sinnessjukt. 

 

En vecka efter jag fått dom här meddelandena av min vän, så fick jag ett vykort av min mamma som varit borta i ett halvår, alltså inte hört av sig en endaste gång under sex månader. 

I vykortet står det att hon älskar mig&inte ett skit mer. Bara då känner jag att vad försöker du bevisa? Och duger jag nu? Är det nu du vill att jag ska höra av mig o be om ursäkt? 

 

Det jag precis skrev, har hänt ett fler tal gånger, och jag vet fortfarande inte vad meningen är att skicka ett vykort och sen sluta höra av sig? 

 

Dock så va det en annan sak som va annorlunda denna gång, jag hörde inte av mig! För denna gång, så bröt jag kontakten för 6 månader sen. 

 

 

Och med denna lilla text, så vill jag bara berätta för omvärlden, och hennes vänner som tror på hennes fasad om att hon har sina 2 barn vid sin sida, att det inte stämmer. Hon har aldrig funnits, hon har dragit när hon vill o kommit tillbaka när hon vill&ingen har kunnat säga nåt, fören nu. Då jag sagt nej&då jag tänker berätta för alla hur läget ligger till!