16 April 2012

Skriver in ditt namn i sökrutan på facebook, vet inte varför.
För att bli påmind? Eller är det för att jag saknar dig? Saknar jag dig ens? Eller för att se om du gjort nånting nytt?
Jag vet inte ens själv.
Minnena plågar mig dag som natt, det är nånting som aldrig kommer försvinna. Att lära sig leva med det är inte nånting enkelt. För varje gång jag ser eller hör nånting som påminner om dig så kommer allt tillbaka. Att veta att du bor några gator bort gör inte saken bättre, vad händer om jag träffar dig? Kommer du känna igen mig? Kommer du vända blicken när du ser mig eller komma fram?
Samtidigt som jag hatar dig för allt du gjort, så är jag tacksam. Tacksam över att allt som hänt gjort mig till den jag är idag. För om du ens lärt mig nånting alls, så är det att jag inte vill sluta som dig
En text som skulle kommit ut i måndags men som jag inte hann publicera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0