Mysdag
Haft en mysdag idag med My och delvis Rasmus. My kom hit imorse och vid 11 gick vi ner på stan och bowlade med Rasmus, jag ledde fram tills Rasmus slog en strike i slutet på första serien..-.- Mysans och mitt problem var att kloten var förtunga och hålen försmå.. Så vi säger att de är därför vi förlorade 😉 Hann dock ta bild när jag ledde 😉
Sen så gick jag o My till spicyhot och köpte mat sen gick vi hem o käkade o pratade lite 😄 sen åkte hon hem😔
Har bara legat i sängen sen dess, har världens huvudvärk.. Hoppas det går över 👍
Ikväll kommer Rasmus och hämtar mig och så ska vi sova hos honom inatt 😊
Imorgon ska pappa hjälpa mig o fixa iordning i mitt rum, ska sätta upp hyller brevid min sminkhörna så jag får bort sminket lite 😄👍
Och idag så har en hel del tankar och människor kommit tillbaka i tankarna men känns så skönt att jag äntligen har orken att sätta mig själv först istället för att må dåligt över vissa människor, jag är viktigast och behöver lära mig hantera vissa människor och beteenden innan jag slungas in i saker. Är så glad att jag insett det NU och har tagit tag i det 😊
Godmorgon!
Nyss vaknat utav att Rasmus förbannade hund tjöt som en Gudvetvad.. Men är iaf uppe och har väl sovit 12h..😂
Igår så gjorde jag inte så mycket mer än o va hemma. Lekte med Nova och hon är så jäkla söt när hon skrattar och "pratar" haha 😊 sen va jag hos psykologen o prata, åkte hem en sväng sen för att packa ihop lite saker och sedan åkte vi till Rasmus. Runt 22 kom vi på att vi ville ha donken&glass så vi åkte i VÄRLDENS motvind på moppen till västerleden.. Trodde allvarligt hela moppen skulle välta och hjulen vika sig 😂 men jag överlevde!
Idag så blir det bara kvalitetstid med älskling❤️ ikväll ska vi till mig och sova för att imorgon kommer min fina My 😄😄 vi ska baka och se på film och sen får vi se vad som händer mer 😊
Ska försöka hinna göra naglar oxå nu innan lovet är slut&sen försöka att få dom att vara hela o fina fram tills jag åker till Berlin Näst nästa helg 😄 o så ska jag färga o klippa mitt hår, i helgen 👍
BERLIN!
Nu är det lov, äntligen!
Har inget speciellt jag ska göra på lovet mer än träffa min älskade lillasyster, tvätta, färga o klippa håret och plugga lite :)
7-10 November så åker jag till Berlin med Anneli och Reijo, vi ska hälsa på Jenny och hennes man, ska bli så jäkla kul! Ska försöka se berlinmuren, åka till Primemark och shoppa loss och bara ha allmänt kul!
Och äntligen är min kakbeställning levererad. Min klass sålde kakor och leveransen blev fel så har varit jätte strul och sånt men äntligen är alla kakburkar utlämnade! :)
Men nu ska jag bara mysa med min fina och sen sova. Godnatt! :)
Tankar och allmänt blaj.
Flera gånger i mitt liv har jag sagt att jag har sagt det sista till henne, min egna mamma, kan man ens säga en sista sak? Klart att jag tänker på henne ibland, det är min mamma. Klart jag tänker på vad jag skulle säga till henne om vi träffas, men vad finns det igentligen och säga?
Ännu värre nu när hon bor ett stenkast från min skola, kan man ens undvika och tänka på det? Vad borde man göra?
Jag har redan sagt 200 gånger att hon sårat mig, svikit mig och sparkat på mig när jag redan legat ner och vilken urusel morsa hon har vartit och är.
Alltid haft dåligt samvete efter, borde jag ens ha det? Det kanske sitter kvar av gammal vana?
Jag vet inte, men mitt huvud går i varv just nu och jag har svårt att koncentrera mig, känner mig lite som förr, vill bara göra allting mer kaos så jag kan känna att det faktiskt går att göra något åt det, för då är det mitt fel att jag mår dåligt, inte någon annans. Är det sjukt? Jag känner mig sjuk. Lite efterbliven och smått osäker på vafan jag ska göra, samtidigt som jag är livrädd för att sabba allt, för det har jag ju faktiskt kämpat för att bygga upp, mitt liv som det är nu. Fast samtidigt är det jag som gjort det?
Är det så illa eller är det bara jag som tycker så jäkla synd om mig själv just nu? Har ju en tendens att inbilla mig saker och ting, verkar det som.
Men det som är ännu sjukare, är väl endå att jag typ.. letar efter henne? Varje gång jag går till affären brevid hennes hus så är det första jag gör är och söka igenom hela affären, efter henne. Sjukt. Men jag är sjuk.
Skrivet 1/9 2014.
Lite jobbigt är det stt aldrig veta vad hon menar med saker..
Vågar jag lita på det jag ser, och hör? Är det ett typ ett slags "tecken" att jag sett henne flera gånger bara den senaste månaden?
Jag VILL tro att hon faktiskt har ändrats men jag är samtidigt rädd för att hon är den där omogna jämn gamla kompisen man bara inte pallar med, jag vill inte ha en kompis, jag vill ha en mamma. Jag tänker självklart på henne varje dag och hoppas att hon en dag är redao att vara i mitt liv, det är inte mig det hänger på, det är henne, det som gör så jävla ont.
Jag kan inte styra, jag får vänta och för varje dag som går känns de bara lite mer hopplöst. Klart man hoppas, klart man vill, men en förändring sker inte på en dag och det är djupa spår som satts.
Skrivet 9/10 2014
Grekland
Har varit i Grekland med min fina älskling i 13 dagar nu&idag är sista dagen.. Om typ 40 min ska vi åka och kolla på när sköldpaddorna kryper upp på stranden och lägger sina ägg, sen ska jag spendera hela min dag på stranden och kvällen i koroni med min chokladtårta! Och imorgon bitti kl 8 går flyget tillbaka till Sverige :)
Skolavslutning
Skolavslutning imorn. Sen 9an till hösten. Va jag inte en liten skitunge nyss?
Framtiden är Nu
För 3 år sen så såg jag ingen utväg, jag ansåg inte att jag hade en framtid, jag trodde jag skulle sluta som min så kallade mamma som då missbrukade och sket totalt i mig och min syster.
Jag va så förstörd av år hos min missbrukande mamma och hennes man, jag va så förstörd av alla svek och allt jag fått gå igenom, att jag va så nerbruten att jag slutade bry mig om mig själv, för jag ansåg mig själv inte ha nån framtid. Jag slutade äta, jag förlorade mig själv, mitt värde av mig själv och mitt liv, jag ville inte ens finnas till, jag orkade inte, jag visste inte om jag levde eller va död, för jag va så förstörd.
Det här var 2 år sen, och idag är jag så glad att jag inte gav upp. För alla människor har en framtid, oavsett bakgrund, mående osv. Jag lyckades&idag så har jag ett normalt liv, med normala problem. Jag accepterar mitt förflutna, jag tar inte allt som har med mitt förflutna och göra så allvarligt längre. Jag ser allting med distans, jag bearbetar det direkt istället för att låta det bryta ner mig.
Jag ansåg mig inte ha en framtid, och se på mig idag, jag trodde aldrig jag skulle få det såhär! Jag har världens underbaraste familj som stöttat mig hela vägen, världens underbaraste pojkvän som gav hela mitt liv ett stort hopp om en bra framtid! Jag har allting jag inte trodde jag skulle få, jag har bra betyg, jag mår bra, jag är lycklig, känner en mening med mitt liv trotts alla motgångar, och framför allt, jag ser en ljus framtid!
-
Vissa gånger ser man sig om i all skit&inser att vissa saker har mer betydelse än man trott.
Och vissa gånger ser man sig om i all skit&inser vad orsaken till allt skit är.
Vad är människor värda?
Vad är människor värda?
Inte i pengar eller något sånt.
Men människor som te.x skadar andra, är dom värda att bli behandlade bra tillbaka?
Är dom värda det vänliga människor dom skadar ger dom?
Är dom ens värda nåt från en annan människa?
Alla är lika värda och lika inför lagen, självklart men att dömma utefter personens beteende, är den då värd vänliga människors vänlighet?
Borde inte dom människorna behandlas efter hur dom behandlar andra?
Finns det ens nån logik i "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad?"
Med tanke på hur folk beter sig i dagens samhälle så verkar det som att det citatet får mindre mening för varje dag.
Vuxna som barn beter sig hemskt mot varandra, och hur kan då människor vara värda vänlighet?
Hur kan vi vara värda nånting?
Och är vänlighet oxå bara yttligare en ideal som alla vill följa o vara, men som ingen lyckas med utan att förstöra sig själva eller bli raka motsatsen?
Vad är en människa värd?
Stadig?
Stadig?
Kan man någonsin vara helt stadig?
Just nu känns det som att jag står på plan mark, och kan inte rubbas, men att nånting jag inte kan styra över bara släcker lampan så jag inte längre ser&känner mig vilsen.
Hur tänder jag lampan, så jag ser vägen igen? Eller behöver jag det? Har ju gått denna väg så många gånger så jag måste ju veta?
Kan man vara stadig? Helt stabil o aldrig rubbas minsta lilla?
Och isåfall, hur blir man det?
Vill jag bli så? Allting måste ju ta vägen nånstans?
Jag vet inte, men ibland får man väl vara vilsen&förvirrad? Eller?
Lycklig!
Går nog inte o beskriva min lycka just nu.. Har kämpat så länge för detta och nu så händer det! Så himla lycklig!
Tack till alla!
Att skriva mitt inlägg om mitt liv, va nåt så sinnessjukt stort för mig, att gå från att bara dem närmsta visste om min frånvarande mamma och mina känslor var en stor förändring. Har fått massa positiva kommentarer och många människor kände med mig, tror ingen kan ana hur stort det var och är!
Just nu känner jag att en stor jäkla sten lyfts från mina axlar, från och med nu är jag fri, nu kan inte hon säga, göra eller skada mig mer, för nu är jag stark och står stadigt. Är en sån obeskrivlig känsla att känna sig såhär fri, att kunna säga och prata om det.
Men, det svåra är.. Vad ska man kalla en frånvarande föredetta narkoman till mamma?
Jag kan inte skylla på att hon tar droger längre, så vad ska man då säga?
Spelar det ens någon roll?
Jag vet inte, det ända jag vet är att jag är fri&lycklig!
Den oskrivna sanningen.
I flera år har jag varit tyst, jag har aldrig fått berätta MIN historia.
I flera år har jag städat upp efter den personen som borde varit min trygghet, tack vare allt detta så accepterade jag det. Detta ledde till en rad olika saker, saker som ingen vet om förutom dom som faktiskt såg och va med. Men trotts detta, så reste jag mig upp, och har sakta men säkert, hittat mig själv. Idag vet jag vart jag står, jag vet vad jag tycker, jag vet vad jag behöver. Just därför behövs det här. Jag måste för engångsskull få berätta, jag ska inte vara tyst. I för många år har hon sparkat på folk som ligger, och bland annat mig, och nu, när hon vill sparka mig, så går de inte, för jag står upp, stadigare än någonsin och ger en rejäl spark tillbaka.
Dessa meddelanden fick jag utav en vän som känner min Mamma, o att man dessutom faktiskt inte tvivlar på att dom orden stämmer, är sinnessjukt.
En vecka efter jag fått dom här meddelandena av min vän, så fick jag ett vykort av min mamma som varit borta i ett halvår, alltså inte hört av sig en endaste gång under sex månader.
I vykortet står det att hon älskar mig&inte ett skit mer. Bara då känner jag att vad försöker du bevisa? Och duger jag nu? Är det nu du vill att jag ska höra av mig o be om ursäkt?
Det jag precis skrev, har hänt ett fler tal gånger, och jag vet fortfarande inte vad meningen är att skicka ett vykort och sen sluta höra av sig?
Dock så va det en annan sak som va annorlunda denna gång, jag hörde inte av mig! För denna gång, så bröt jag kontakten för 6 månader sen.
Och med denna lilla text, så vill jag bara berätta för omvärlden, och hennes vänner som tror på hennes fasad om att hon har sina 2 barn vid sin sida, att det inte stämmer. Hon har aldrig funnits, hon har dragit när hon vill o kommit tillbaka när hon vill&ingen har kunnat säga nåt, fören nu. Då jag sagt nej&då jag tänker berätta för alla hur läget ligger till!
Trött
Usch o fy vad jag är trött! Skolan började i onsdags o är seriöst DÖD.
O idag så ringde kl 06:00 eftersom min låtsas mamma fyller år idag! Grattis!
Så denna dag har jag nästan lidit igenom av trötthet, fast sen kom gäster hit o firade anette o då piggna jag till lite :D
Och jag måste bara berätta.. Igår så tappade jag min tele i toan.. La den i ris i typ 12 timmar o nu funkar den prima :D vattentät iphone? ;) hahaha, nja..
Och pojkvännens mamma har fixat nya naglar på mig&jag har redan lyckats ha sönder dom.. MEN, gelén vill aldrig sitta kvar på "sidorna" av nageln? Blir en luftbubbla och så fort jag kommer emot nåt så lossnar gelén-.- men här är en bild på mina fin fina naglar :D
Imorgon är det fredag och helgen spenderas hos älskling och så skulle vi kanske till hans morfar :)
Nej nu ska jag sova.. Hehe kl 21 på kvällen.. Godnatt! :)
Gott Nytt År!
Shit, va hundra år sen jag bloggade sist ju.. Men känner att bloggen inte behövs prioriteras så mycket, använder den mest till och kunna skriva av mig lite, även kul att se att läsarna hänger kvar på bloggen trotts att jag inte bloggar!
Efterrätten jag gjorde igår! :) mums :D
Har väl inte hänt så mycket sen sist jag bloggade.
Har firat jul och fått massa fina julklappar, firade även Nyår med min fina älskling och några vänner. Vi lagade lite mat och hade allmänt roligt, sköt raketer, höll på o dö.. Folk sköt raketer mot oss och jag höll på och få en jäkla raket pinne i huvet.. Jaja tur jag överlevde haha!
Va även inne på Faint Bodypiercing och bytte min navelpiercing, bytte till en kortare stav. Va lika nervös som när jag skulle ta hål i naveln, haha..
Om ni ska pierca er nånstans så rekomenderar jag Faint Bodypiercing, dom som jobbar där är sjukt duktiga och jätte trevliga. Även ett galleri där&finns sjukt välmålade och fina tavlor där. Finns även många billiga piercingar! Inte dyrt att pierca sig där heller!
Dessutom ligger studion centralt. Ligger i gamla stan mittemot fridasklippotek, vilket är nära och bra!
Blev en liten latis dag idag.. Älsklingen och jag vaknade kl 14 och sen dess har vi bara spelat och ätit.. Haha, men de är väl okej sådär dagen efter nyår? ;)
Efterrätten jag gjorde igår! :) mums :D
Omoget eller tillhör bara åldern?
Fick mig en chock idag, kändes typ som ett steg tillbaka till låg/mellanstadiet, haha.. Kändes lite underligt men jag är stolt över att jag inte flippade och tänkte förnuftigt istället! Men det va verkligen en tecken på att jag är SÅ klar med fjortisfasoner! Haha, men de är bara jag! :)
Idag så ska jag lana med älskling, kevin, och lucas! Skojjigt! Emma har fixat mitt hår o gjort olika uppsättningar ikväll och imorgon ska vi göra gelénaglar👍 Imorgon fyller Älsklingens morfar 70 år och då blir det att gå ut o äta :)
Nu pizza! Bloggar nån annan gång! :)
Lever
Känns som att livet bara flyter på, som att jag inte lever det utan bara följer med. Känns som att jag bara är i en tjock dimma med massa konstiga tankar, tankar om att inte orka.
Vad vill jag? Vilka behöver jag? Hur mår jag? Vad ska jag fokusera på? Orkar jag? Hur kommer jag tillbaka?
Och hur kommer jag tillbaka? Känns som jag glömt allt jag lärt mig, som att det här är nåt nytt sätt att just må dåligt på.
Jag orkar inte, jag ger inte upp men jag orkar inte. Vart finns motivationen till att leva livet och inte bara följa med? Motivationen till att orka göra det jag vill?
Jag vet inte längre vad jag vill o jag vet inte längre vart min motivation är. Hoppet finns, men vad är hopp utan motivation?
Vad är viljan&hoppet utan motivation och ork?
Det är absolut Ingenting, men hur ska jag komma tillbaka?
Bloggen!
Har totalt glömt bloggen! Har varit as mycket nu på sista tiden!
Men 2 nya saker!
Pierca naveln i fredags! Gjorde as ont!!:(
Och så har jag satt i löshår!
Glömt bloggen
Har bådadels glömt bloggen&sen inte prioriterat den alls faktiskt. Har varit rätt mycket nu på senaste tid, plugg, kompisar&dom dagliga rutinerna (äta, sova) som tagit upp all tid.
Tycker den där bilden stämmer så hårt in på mitt liv.. Hahaha xD
Har inte gjort så mycket, vart på 70 års fest, har bakat bullar igen, lanat med älskling o lucas, hängt på fritidsgårn o slagit Rasmus i Vollyboll, och sen bara tagit det helt jävla cool lungt, även fast saker händer hela tiden :)
Idag slutade jag innan lunch, så vi skippade att käka i skolan o så drog vi (jag, moa, rasmus, lucas&sebbe) och åt pizza, så gott! Blåste som satan idag så fick skjuts hem från Rasmus.
Jag, Emma&Rasmus skulle prova på ni vet det där när man häller nagelack i vatten o kör ner fingret i det? Gick sisådär.. Hehe, börjat nörda candy crush igen.. Hur jäkla irriterande är inte det? Även fast man hatar det så blir mam beroende.. Ungefär som med mcdonalds.. Smakar bajs men man äter det endå, människor är konstiga..
Läste världens hemskaste grejj i tidningen idag.. CHOKLADEN KOMMER TA SLUT 2020! Hur ska man överleva? Jag som liksom typ.. Missbrukar choklad?
Ska man börja bunkra upp med choklad&kakao redan nu? Haha nejdå.. Men mitt liv kommer gå under.. Är typ 21 år då men lär fortf älska choklad.. Nog om det! Lov om 2 veckor, LÄNGTAR! Aldrig varit såhär skoltrött (skrev väl samma sak förra året), vill bah kräkas..
Nu=sova! Godnatt, får uppdatera bloggen mer nu!
Bild på mitt blonda hår förresten!
Tycker den där bilden stämmer så hårt in på mitt liv.. Hahaha xD
Nån
En bomb som inte har nån av eller på knapp, en bomb som styr sig själv, som smäller när den vill. Den går inte o styra, den har ett eget jävla liv, ett eget jävla liv i nåns kropp. Nån, har inte nåt o säga till om, för Nån, ska bara smälla, ska bara vara i bitar, Nån ska inte existera, för Nån är ingenting värd. Nån är bara någon, som blivit offer för nån..